Som liten spelade min mamma ofta denna visa.

Jag minns att hon alltid grät när hon hörde den....

Jag brukade ofta undra vad det var som var så ledsamt med visan...

Sen jag blev äldre och fick barn själv så förstod jag...

Speciellt när man relaterar till att vi var ett hårsmån från att förlora våran son..

Så om ni som läser min blogg tar er tid att lyssna på visan, så berör det säkert er med...

För varje gång jag hör den så gråter jag med...precis som min mamma..